Och jag som trodde att jag redan hade gjort det, att jag redan fattat precis hur “Ludmila-affären” hängde ihop. Nämligen att en mycket framgångsrik idrottskvinna i ett sista desperat försök att lyckas med något speciellt tar till det skitigaste av alla trick, förnedrar sig själv och gör det omöjligt för oss alla att inte misstänka tidigare fusk.
Var det inte det som hände?
———————–
Sergio Garcia är det nog inte många som känner till men för bara några dagar sedan spelade han hem den största prischecken som finns inom golfen. I glittriga Sun City i norra Sydafrika tjänade Garcia 20 miljoner kronor på att bara visa upp sig. Det handlade nämligen om en uppvisningsturnering.
Efter avslutat jobb, och väl medveten om att han de senaste fyra dygnen haft en timlön på i runda slängar en miljon kronor, tar Garcia av sig kepsen och viftar med klubban som tack till publiken. Han ser inte ens speciellt glad ut.
Han borde sett fantastiskt glad ut. Vinner man 20 miljoner kronor tycker jag att man har en skyldighet att se glad ut. Men det är visst inte fint att göra det inom golfen…
Sergio, Tigern och alla de andra extremt överbetalda golflallarna tjänade astronomiska summor, drygt fyra puttar från kåkstäderna utanför Johannesburg.
Det hölls en presskonferens efter uppvisningen, men om detta ställdes inga frågor.
———————
De stackars bollspelarna i engelska Premier League tjänar i snitt ungefär 70 000 kronor i veckan. Det förstår ju vem som helst att det är för lite, så spelarnas fackliga representanter hotade med strejk för att få ”en mer rättvis lönestruktur”. Alltså högre löner för alla som inte är i Beckham-klass.
Hur tänker man då? Hur kan ett snitt på 70 000 kronor i veckan vara för lite? Man tar sig för pannan…
Jag vill inte påstå att Enqvist, Garcia och Beckham är ett resultat av samma problem. Jag kan bara konstatera att jakten på pengar alltför ofta har fått människor att svika både idrottsvärlden och de egna idealen.